No more cold estonian mornings

Le balkong, Kipshidze street, Vake, Tbilisi. May 2017. Camera: Smena8M.

Nej. Jag saknade inte de kalla estniska morgnarna.

Advertisements

En rumänsk kaffekopp

Balkongen, Kipshidze street, Vake, Tbilisi. June 2017. Camera: Holga 135.

Utdrag ur en dagbok: “En dag stod den bara där. Finaste kaffekoppen. Mitt bland alla andra porslinskoppar på marknaden. Helt ensam bland allt sovjetporslin. Made in Romania. Hjärtformad. Blommig. Och dyr. Den var allt jag ville ha. Såklart blev den min. Och nu sitter vi på balkongen och dricker morgonkaffet i Tbilisi-värmen. Jag och min rumänska kaffekopp.”

Tbilisi moments

Vake Park, Tbilisi May 2017. Camera: Holga 135.

Utdrag ur en dagbok: “På buss 140 in till stan. Den gula gamla bussen som hoppar fram längs med Rustaveli. Plötsligt bryter ett högljutt mundiarré-bråk ut. Det är en äldre man mot några tanter. Fler och fler tanter ansluter sig till mundiarrén. Tanten på sätet mitt emot mig muttrar “idiot” och ser allmänt icke road ut. Det är stunder som dessa jag verkligen önskar att jag kunde förstå georgiska. Självklart var jag ändå på tanternas sida. Gubben hade antagligen betett sig svinigt. Det vet en ju.”

Tbilisi moments

Tbilisi, May 2017.

Utdrag ur en dagbok: “Estniska mäns “gentlemanna-stil” börjar nästan kännas trevlig. Här i Georgien, precis som det var i Ryssland, finns inte det minsta respekt för kvinnor. Det är som att vi inte finns. De tränger sig och knuffas. Som om vi vore en påse skit. Vilket jag antar vi är, i deras ögon. Det är inte okej. Att åka tunnelbana i Tbilisi är lika med att slänga sig i gapet på creepy män. De stirrar som att vi inte har några kläder på oss. Det är inte okej.”